Cajsa Ferne

Jag har haft tre "egna" ponnyer. Paola var ju inte min, men ni hajjar.
Jag fick bygga upp Rudolf helt från början, jag var själv okunnig då, så vi skulle lära varrandra.

När vi köpte honom var han skinn och ben, bokstavligen. Har ingen bild, men många vet hur han såg ut och kan intyga det.
Jag hade honom i nästan ett och ett halvt år och jag kämpade fastän jag inte visste om det. Jag kämpade för kärlek, för hans kärlek. Vårt mål var inte att tävla, utan att ha roligt tillsammans! Vilket vi hade, bästa tiden i mitt liv.
Såg alltid fram emot stallet och Rulle gav mig äkta kärlek och lycka, min bästa vän, helt ärligt och sant <3





Sen fick jag Paola den 27 oktober 2010. Och hade henne med Rudolf tills den 19 December 2010. Då såldes rudolf och åkte. Jag vart självklart sjukt ledsen ett tag, men det gick över eftersom jag hade Paola att tänka på.



Min och Paolas tid var som en dröm för bra för att vara sann. Fyfan var fin hon var, och jag var så stolt över henne och mig själv. Vi tävlade aldrig iheller, trots att det var meningen att vi skulle göra det. Men vi tränade till tävling, stenhårt. Men var även ute och busade på uteritter och vi hoppade lite då och då. Inte alls ofta. Men både hon och jag var lyckliga med varrandra. Det var under den tiden som jag utvecklade mig som mest som ryttare. Det gick sjukt bra och fick en massa placeringar med ridskole hästarna och fick höga procent med Paola när jag gjorde starter med henne också.
Vi åkte till S. sallerup för en programridning. LA:1, 71,5 % där.



Efter det åkte vi till Falsterbo i 2 veckor, hon vilade helt första veckan och sen red jag henne lugnt andra veckan. Jag var hos henne varje dag där, varmt och mysigt och vi kom varrandra så nära. Sista ridpasset i Falsterbo var det bästa jag någonsin gjort på henne, det var så underbart, obeskrivligt. Sen åkte hon på bete igen i 4-5 veckor och det var då jag träffade Fabian.



Skulle igentligen bara rida till honom, så att han skulle säljas, men under den tiden hände ju allt det med Paola och jag gjorde mitt livs svåraste val, och det var att antingen lämna Fabian eller Paola.
Efter mycket gråt och ångrande så blev mitt beslut att lämna Paola, hur ont det än gjorde att säga det.
Efter det slog det slint i mitt huvud.

Jag grät mycket och ville bara dö dom 2 kommande månaderna efter det, eftersom jag inte tyckte mitt liv var värt att leva.
Jag hittade ingen livsglädje, och att det gick dåligt med Fabian var ju av den anledningen, jag mådde ju inte bra.
Jag fick mycket skit i stallet när jag red och det var inte så många som peppade mig då, det gick asdåligt på tävlingar och jag hade funderingar ett tag att sluta rida, eftersom jag var så trött på det. Men jag tvingade mig själv, trots all skit jag fick, hatblickar, och rykten spridna om mig, tvingade jag mig själv att fortsätta. Och det gav ju lite resultat till slut.

Massa tårar har det varit för min sida och ibland har jag inte ens förstått varför jag blev folks soptunna att kasta massa skräp i.

Hade jag fått göra om mitt val om att ta Paola så hade jag nog sagt när, bara för att då slippa den smärtan jag gick igenom, jag älskade den hästen så fruktansvärt mycket, att jag inte kunde vara utan henne.
Jag hade direkt kunna vetat att jag kunde börja rida Fabian. Tänk om det hade varit så? Jag undrar hur mitt liv hade sett ut då.

Men jag är glad för det jag har och jag älskar Fabian även om jag är besviken på honom ibland, även om jag blir arg och säger att han är världens sämsta häst. Vi alla har dåliga dagar, och vi alla vet att vi inte menar det vi säger, vi älskar våra hästar, oavsett vad vi säger om dom ♥


Och jag vet nu, efter allt som har hänt, att jag är menad att göra det jag gör. Eftersom att om jag inte hade älskat att göra det, så hade jag slutat rida direkt när skiten kom kastad mot mig. Jag hade sagt "jag vill inte mer" när jag fick blickarna. Men nu älskar jag det jag gör och kommer sätta ridningen före allt annat i mitt liv, eftersom att utan hästar och ridning så är jag inte jag. Och jag är inte hel utan ett liv med dessa fantastiska djur! ♥

Fabian:

- Tävla och komma felfritt runt en bana

- Starta dressyr och få över 65%

- Bli starkare i dressyren

- Bli säkrare i hoppningen och ha mer koll på vad han gör

- Fatta vänster galopp på rakt spår





Mig själv:

- Sitta mer stilla med handen, vissa dagar är jag nästan helt stilla, andra vet jag inte ens vad jag håller på med.. Dom rör sig av sig själv liksom, men då brukar jag nästan skita i att rida ibland, det är bara mitt fel att det går dåligt.

- Få en bättre sits i hoppningen. Just nu när jag hoppar fabian så flyger mina ben bakåt och uppåt osså kan jag inte räta upp mig efteråt.

- Bli starkare i min sits och orka mer. Mina vader är ganska svaga, orkar inte riktigt hålla emot på ytter ibland.

- Få mer tålamod (det kan man aldrig sluta träna på)

Jag tycker att mina mål är bra och inte omöjliga, och allt kommer att ta tid.
Och jag kommer behöva jobba för att komma dit, men jag ska lyckas.